Det dolda, det som ingen ser och saknad.

Jag ser ett fotografi.
Jag har ingen aning om när det är fotat.
Men det är precis så jag minns honom.
Det där ljusa håret. De glittrande ögonen.
Och det stora leendet, för han log ofta.
 
Vi lever och vi andas.
Men det kan ändras så fort.
 
Hans utsida var så otroligt vacker.
Det var hans insida också.
Men på insidan fanns så mycket smärta.
Som gjorde honom illa.
 
Den där psykiska ohälsan som dagligen plågar människor.
Fy fan för den.
De som aldrig upplevt det, kan enligt mig - aldrig någonsin förstå.
 
Varje dag kämpar jag med "mitt". Det dolda, det ingen ser.
 
Jag saknar dej T,
always will <3



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback