Godnatt.

Klockan är snart 04:30. Det var längesen jag var uppe såhär sent på fritiden. Jag har haft ett jobbigt dygn kan man säga. Nu har jag kollat på avsnitt av Robinson, 10 stycken. Jag tänkte inte att jag skulle kolla men så var jag trött efter städning av källaren (inte ens klar, än) så jag började kolla och ja det var ju spännande såklart. Men nu ska jag sova. Jag hoppas att jag kan sova halva dagen. Är ledsen. Saknar L. Tänker mycket. Känner mycket. Hamnar i funderingarnas karusell och den stannar liksom inte. 
 
Jag tror inte folk fattar hur det är att leva såhär. Med en psykisk sjukdom, med psykisk ohälsa. Nej jag tror inte att man kan förstå, om man inte varit där själv. Jag tar inte på mig någon offerkofta, fan heller. Jag skriver av mig för att jag behöver det, och för att jag vill upplysa andra. 
 
Men mest skriver jag av mig. Kanske för döva öron eller ögon som inte läser ordentligt. Jag vet inte, och just nu bryr jag mig inte ens. Min blogg - mitt andrum. 
 
Nu ska jag somna till musik. 
För jag pallar inte med tystnaden.
 
Saknar han den lilla. Han som rör på sig jämt när han sover.
Han som sparkar mig i ryggen i sömnen, och han som lägger
sina ben över min rygg när han sover. När han är hos mig så
är det aldrig tyst, vi ses snart älskade L <3
 
 
Men nej. Jag tänker inte fejka något smile. Jag är så trött på allt det YTLIGA. Bloggare som påstår att dom snackar om psykisk ohälsa men det ända man ser är betalda samarbeten om massa annat, bilder med filter, skönhetsingrepp och jag vet inte vad. Jag saknar saker som är äkta, för jag är så sjukt trött på plast. Ja bloggare behöver pengar men betalda samarbeten står mig verkligen upp i halsen. Jag saknar saker som är äkta på nätet, och utanför. Så är det. . 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback