En av de största rädslorna.

 
Jag är en person med ett väldigt begränsat socialt umgänge. Jag umgås med mina päron, och jag träffar någon kompis ibland. That´s it. Jag levde ett långt förhållande med min sons pappa, nästan tio år. Innan dess så hade jag några tonårskärlekar på gymnasiet och någon i högstadiet. Efter förhållandet med barnets pappa tog slut så hade jag två kortvariga förhållanden. Sedan gick jag på någon misslyckad dejt och därefter träffade jag han som är den största anledningen till att min bok existerar.
 
Jag skulle såklart kunna hänga på någon dejtingsida, jag skulle säkert få någon dejt i alla fall ... men jag vill inte. Anledningarna till att jag inte vill är flera. Jag vill inte börja tycka om någon igen. Jag vill inte bli kär. Jag vill inte utsätta mig för att bli sårad, att det ska bli problem, drama ... what so ever som slutar med ett krossat hjärta.
 
Det är så jävla tråkigt att det ska behöva vara så, men så är det. Det finns mycket jag skulle kunna skriva nu, men det kommer jag utelämna. Skriva i gåtor, jo lite så är det men så får det vara. Jag har ställt in mig på att vara singel 4life. Det är en befriande och sorglig känsla på samma gång. 
 
Men ärligt talat så är jag hellre ensam resten av livet, än att utsätta mig för att bli krossad och sårad, få problem osv. Jag har tillräckligt med mig själv. Det räcker så. Och skulle jag mot all förmodan "råka" bli kär, så hoppas jag att det blir så bra det kan.
 
Men som sagt, den förhoppningen har jag inte. Jag trivs ensam. Se mitt barn växa upp, skriva böcker, jobba med något meningsfullt och inte ställa för stora krav på mig själv. Dessutom, så är jag fortfarande under läkningsprocessen i flera saker som hänt i mitt liv. Den ständiga karusellen... När saktar den ner?
 



Kommentarer

Bara genom att läsa din blogg kan jag relatera med mkt av det du skriver, och modigt av dig att skriva det lite offentligt och skriva bok dessutom, roligt och spännande!Starkt jobbat! Vi jobbade natt tillsammans en tid på Sörgården, det gick inte så värst bra! Hoppas allt löser sig och att du hittar lyckan, det är aldrig försent men förstår tanken att hellre vara ensam än med någon skitstövel 😉 Take care kram

Svar: Tack så mycket. Ja det gjorde vi ... nej det var tråkigt att de gick som de gick, men sist vi sågs gick det ju bra :P Tack de var snälla ord.
Carro Blomqvist


Kom ihåg






Trackback