Bl.a. bl.a. bl.a. .

Sjukaste jävla bussresan på länge. Inte till Stockholm men från. Bussen behövde tanka, bussen höll på att krocka, kö, kö och ännu mer kö. Bussen behövde stanna en hel jävla halvtimme i Linköping oklart varför and so on. Ryckig körning på det så man är livrädd! Så gick det med den sömnen. Inte alls alltså men jag överlever. Fixat ny header också, Lisa har fixat hon som gör min design. Fin va? :) 



23:07.

                      
 
Jag tänkte sova för två timmar sedan ... Men nu sitter jag här i alla fall. Jag ska dock sova så fort jag har skrivit klart det här inlägget. Jag är så trött, och har har varit det hela dagen. Solen har varit på besök idag, jag har bott i solglasögon men det spelar liksom ingen roll. Jag är lika trött ändå. Det är mycket i mitt huvud och i min kropp nu. Jag vet varför, och det är svårt för mig att hantera. 
 
Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte nu. Och jag har inte heller någon samtalskontakt på sjukhuset för tillfället. Alltså en terapeut eller så. Jag tycker ändå inte att det hjälper att prata med någon. Det är deras jobb att sitta där och lyssna på människor som mår psykiskt dåligt och för vissa hjälper det säkert. Men inte för mig.
 
Min terapi är att skriva och lyssna på musik. Kanske borde jag få in något mer -må bra-grej i det också men... Min hjärna orkar inte tänka ett steg längre just för tillfället. Nu kommer jag skriva i gåtor men jag måste skriva av mig lite, även om det är censurerat och säkert konstig för någon annan än mig själv att läsa. 
 
.
.
 
Att ställa frågor utan svar. Att klandra mig själv och inte kunna göra något åt det.
Att tänka i en karusell som ständigt snurrar med pauser då och då. Dagarna passerar,
och livet tickar på, men någonstans återkommer jag alltid till -då-. Jag vill säga förlåt och
massa annat, men det står still. Som att gå in i en dörr men aldrig komma igenom den.
Och ibland får jag ingen ordning på allt som snurrar utan paus, det skapar kaos.